”Konsekvensneutralitet är ju bara nys i de här sammanhangen. Jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet”.
Så uttalade sig journalisten Ulrika By i Dagens Nyheter (DN) efter invandrarupploppen i Husby 2013. Hon anser att mediernas ansvar inte så mycket är att gräva fram fakta, utan snarare att dölja eller skildra den på ett sätt som formar opinionen i för henne önskvärd riktning.
Efter knivmorden på IKEA har gammelmedia gjort maximalt bruk av alla knep som under åratal använts för att styra opinionen i Sverige. Nya Tider beskriver de sju metoderna och ger exempel på hur de använts för att förminska, relativisera och avleda uppmärksamheten från den tragedi som utspelat sig i Västerås.
Metod 1: Dölja
TT påminde mediekunderna om att själva censurera härkomst.
Det absolut vanligaste sättet att lura allmänheten är att helt enkelt inte skriva om brotten. I vart fall inte så att ett eventuellt svenskfientligt motiv eller en koppling till invandringen framkommer, exempelvis genom att utelämna signalement eller andra uppgifter som avslöjar förövarnas härkomst.
Efter IKEA-morden höll polisen presskonferens. I denna nämndes att de båda misstänkta var från Eritrea och bodde på den närliggande asylförläggningen. Medier som ville återge presskonferensen tvingades därmed att också skriva de misstänktas ursprung.
Inför detta dilemma valde TT att återge presskonferensen, men göra ett särskilt utskick till samtliga mediehus vilka är kunder hos nyhetsbyrån. I detta varnade man för att det fanns uppgifter i nyheten som normalt filtreras bort, men att i detta fall fanns alla fakta med. Mediekunderna påmindes om att de själva hade att plocka bort dessa uppgifter.
”TT kommer att publicera uppgiften att de misstänkta för knivdådet på IKEA i Västerås kommer från Eritrea, vilket polisen gick ut med vid sin presskonferens. Det kommer att publiceras även i webbtjänsten. Ni som inte vill ha med det måste manuellt ta bort det från texterna”, skrev nyhetsbyrån.
Metod 2: Bagatellisera
DN lanserar repliken ”Sverige har aldrig varit tryggare.”
Dagen efter dubbelmordet var toppnyheten på DN:s sajt att Sverige aldrig varit tryggare. Publiceringen gjordes under morgonen och hade satts ihop av en nattredaktion timmarna efter att larmet gått på IKEA. I artikeltexten förklarade DN sin rubrik med att 13 personer färre har dött av våld förra året jämfört med 1990.
Rubriken har mött stor ilska även bland så kallade etablerade debattörer som menar att DN medvetet manipulerat. Jovan Rajs vid rättsmedicinska enheten på Karolinska sjukhuset går till hårt angrepp mot DN:s slutsats i en debattartikel där han skriver att våld inte kan mätas i antal döda.
”Lasermannen sköt elva personer, varav en dog. På 30-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 70-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen”, skriver han.
I bland annat Göteborg specialutbildas numera personal för att ta hand om skadade vid våldsamma gänguppgörelser. Det som skulle bli mord för tjugo år sedan stannar allt oftare vid mordförsök i dag eftersom sjukvården och ambulanspersonal blivit bättre på att ta hand om våldsskador.
Siffror från Brottsförebyggande rådet visar i stället att vålds- och sexualbrottslighet femdubblats eller till och med tiodubblats för vissa våldsbrott.
- 1975 skedde 170 mordförsök/dråp, förra året var den siffran 792.
- 1975 anmäldes 768 våldtäkter, förra året var den siffran 6 697.
- 1975 skedde 21 518 fall av misshandel, förra året var den siffran 83 324.
- BRÅ saknar statistik över rån längre tillbaka i tiden än 1980. Då anmäldes 3 427 rån, förra året var den siffran 8 360.
Dessa fakta hindrade inte övrig media från att, som på given signal, haka på DN:s vinkel. ”Sverige är i dag tryggare än någonsin”, skrev Expressen. ”Våldet minskar”, påstod Sveriges radio. Rubrikerna kom som på kommando.
Kriminologen Jerzy Sarnecki medverkade i SVT där han berättade hur det dödliga våldet minskar. Sarnecki är känd just för sin vilja att övertyga svenskar om att inte oroa sig för brottsligheten. Bland annat har han kallat de 30-åriga invandrarmännen som sköt med automatvapen mot polisstationen i Södertälje för ”busungar” och jämfört gäng från förorten som åker till city för att våldta och råna, med raggare på 60-talet som körde runt och stojade. I Sverige är han den i särklass mest intervjuade kriminologen. Efter IKEA-morden bjöds han in till SVT fyra gånger.
”Dödligt våld minskar allt mer”, var rubriken i SvD. Aftonbladets toppnyhet var ”Våldsam sommar – men dödliga våldet minskar” där man förklarade att Sverige är tryggare än någonsin. Längst gick Eskilstuna-Kuriren som på sitt löp deklarerade att ”Sverige är säkrare än på länge”.
BRÅ-rapporten som visar att 13 färre människor avlidit gavs ut i maj. Nya Tider har mejlat samtliga nämnda medier med två frågor.
1: Hur kan BRÅ-rapporten tolkas som att Sverige blivit tryggare, när risken för våld mer än femdubblats?
2: Varför fick en tre månader gammal rapport plötsligt ett nyhetsvärde för alla medier samtidigt?
När denna artikel går i tryck har ingen tidning valt att svara.
Metod 3: Byt problemfokus
”Händelsen kan skapa rasism.”
Att flytta debatten från ett problem till ett annat. Det vill säga att inte göra nyhet av det problem som faktiskt visat sig, utan ett annat teoretiskt problem som eventuellt kan bli följden.
Problemet med svenskföraktande invandrargäng som rånar svenskar kan exempelvis omvandlas till en risk för ökad rasism. Problem med muslimer som begår terrordåd kan bli en grogrund för ökad islamofobi. På detta sätt kan debatten efter att en svensk flicka blivit gruppvåldtagen av invandrargäng plötsligt komma att handla om hur svenskarnas beteende mot invandrare ska förbättras.
Precis som när DN lanserade frasen ”tryggare än någonsin” kom begreppet ”mörka krafter” att bli vad samtliga medier, som om de vore dirigerade, upprepade efter IKEA-morden.
”Det finns mörka krafter som kan utnyttja situationen”, skrev Aftonbladet.
”Polisen befarar att mörka krafter ska utnyttja knivmorden”, skrev Expressen. Samt en annan artikel med rubriken ”Kan användas negativt av mörka krafter” och för säkerhets skull en tredje med överskriften ”Befarade att mörka krafter skulle kunna utnyttja knivmorden”. På liknande sätt såg det ut i SvD, DN, Sveriges radio, SVT med flera.
Nya Tider har gjort en genomlysning av samtligt opinionsmaterial i Aftonbladet, Expressen, DN, Metro, SvD, Sydsvenskan samt de publicerade texterna på SR, SVT och TV4, samt nyhetssökt på Google och Google News. Vi fann endast två ledartexter, båda i mindre lokaltidningar, som tar utgångspunkt i själva grundproblemet, att två blivit mördade på IKEA. Drygt tvåhundra texter blickar istället mot det eventuellt framtida, hypotetiska problemet med att mörka krafter kan utnyttja situationen.
Metod 4: Utspädning
Omskriva invandrarbrottet tillsammans med andra brott som inte begåtts av invandrare.
När ett tiggarläger i Stockholm blev attackerat i juli detta år, skrev tidningarna om angrepp på tiggarläger och tiggarnas utsatthet. När moskén i Eskilstuna (felaktigt) påstods ha blivit utsatt för brandattentat i december förra året skrev tidningarna om angrepp på moskéer och muslimernas utsatthet.
Så vad skriver tidningarna när två svenskar knivmördats? Aftonbladet skrev om attackerade tiggarläger och nedbrända moskéer. Visserligen också om de aktuella knivmorden, men bara som ett i raden av våldsbrott. Som bara det senaste exemplet på hur våldet blivit vanligare.
Redaktionerna uppmärksammas på att de ska censurera nationaliet som Polisen gått ut med i sitt pressmeddelande.
Metoden syftar till att dränka en chockerande händelse med att rabbla upp massor av andra brott och på så sätt få det aktuella att framstå som mindre sensationellt, något vardagligt och därmed inte lika upprörande. Och eftersom skribenten är fri att själv välja övriga exempel på detta ”vardagsproblem” kan han eller hon själv bestämma vad läsaren ska uppfatta som problemets orsak.
Gruppvåldtäkter mot svenska flickor omskrivs därför ofta tillsammans med Hagamannen, Anders Eklund och tafsande chefer. Vilket gör att det som utländska analytiker beskrivit som en ockupationsliknande våldtäktsepidemi i Sverige, hos svenska läsare framstår som ett allmänt vardagsproblem om kvinnors otrygghet, främst orsakat av svenska, porrskadade gubbar.
Två dagar efter dubbelmorden skrev Aftonbladet enligt denna mall en ledare där knivmordet förklarades som bara ett i raden av många våldsdåd, och där man noga valt ut de övriga exemplen.
”Den senaste tidens många våldsbrott är däremot politik och något våra ledande politiker måste ta på allvar. Mordet på en 21-årig kvinna i Upplands Väsby, våldet mot fattiga EU-migranter och det grova våldet mellan kriminella […] Att polisen anser att bevakningen av landets asylboenden nu måste förstärkas är bra, men också skrämmande påminnelse om hur tunt rättssamhällets fernissa kan vara.”
Detta i en ledare om ”ett samhälle som misslyckas med sin främsta uppgift, att skapa trygghet”. Texten publicerades samma dag som tidningen också basunerade ut att Sverige är tryggare än någonsin.
Metod 5: Vinkla offerrollen
”Oro bland asylsökare efter knivattack.”
Nya Tider har intervjuat polisen i Västerås och frågat varför man ökade skyddet för muslimer efter en moskéattack, skyddet för judar efter antisemitiskt klotter och skyddet för invandrare när lasermannen sköt på mörkhyade – men tvärtom när två svenskar knivmördats, då myndigheten istället ökade skyddet på asylboenden.
Polisen svarade att de inte hade några kommentarer till det. Nya Tider är den enda tidning som ställt dem frågan.
Att låta offerrollen hamna på invandrare även när det är svenskar som blivit utsatta är en vanligt förekommande metod inom media för att ”återställa ordningen” efter ett övergrepp med till exempel svenskhatande motiv.
”Oro bland svenska muslimer efter attentatet”, skrev således Sveriges radio efter att muslimer skjutit ihjäl vita fransmän på Charlie Hebdos tidningsredaktion.
”Somalier utsatta efter gruppvåldtäkten i Mosabacka”, skrev YLE-Nyheter den 26 juni efter att fem somalier våldtagit en finsk tjej i tunnelbanan. Utsattheten bestod inte i någon konkret händelse, utan oro för att det skulle kunna ske.
Denna metod har använts av flera svenska tidningar efter dubbelmorden med rubriker som ”Oro bland de boende på asylboendet i Arboga” (Sveriges Radio). ”Rädsla på asylboendet efter knivdådet” (DN). ”Rädsla för attacker efter dubbelmordet” (Norrköpings Tidningar).
Expressen intervjuar en asylsökare som berättar att ”Alla här är rädda” och Aftonbladet publicerade två texter och ett TV-inslag med samma rubrik: ”Rädsla på asylboende ”.
Med detta skifte av offerroll blev statsminister Stefan Löfvens enda uttalande efter dubbelmordet att krafttag krävs för att asylsökare ska känna sig trygga. Tre kvinnor, tillhörande den självhatande vänstern, klistrade upp rosa hjärtan för att visa kärlek och tröst till asylboendet där den misstänkte mördaren bodde.
Metod 6: Publicera självklarheter
”De flesta invandrare har aldrig mördat.”
Nyheter om en polisskjutning i USA följs inte upp av en annan nyhet om att de flesta poliser aldrig skjutit ihjäl någon. Det publiceras inga artiklar om att de flesta bilister är nyktra, under nyheten att en rattfull orsakat dödsfall.
Men det publiceras ofta artiklar om att de flesta invandrare inte är dömda för brott efter en nyhet där det blivit känt att brottslingen är invandrare. Orsaken förklaras i bland annat DN i en ledare från 2013, där det talas om medias ansvar att skapa ”motbilder” till negativ rapportering. Detta för att ”ge en mer positiv bild av invandrare”.
Även om det bara är en ytterst liten del av alla invandrarbrott där härkomst omnämns är det ändå så pass många att det finns oro inom media att det räcker för att läsaren ska reagera. Efter IKEA-morden har media gjort flera publiceringar för att styra debatten. Däribland Expressen, där Lars Lindström skriver att ”95 procent av invandrarna har aldrig varit dömda eller misstänkta för ett brott”.
Lindström påstår sig ha hämtat statistiken från BRÅ. Men när samhällsdebattörer på Radio Motgift synade texten visade det sig att Lindström själv hittat på siffrorna. I radioprogrammet läser man innantill ur den BRÅ-rapport som Lindström påstår sig han läst. Där står att 88 procent av alla invandrare inte varit dömda eller misstänkta för brott. Alltså inte 95. Vidare att de inte varit det ”de senaste fem åren”. De kan alltså ha varit dömda för sex år sedan. Motgift konstaterar således att Lindström rätt och slätt hittat på både siffran ”95 procent” och tidsperioden ”aldrig”.
Motgift konstaterar vidare genom innehållet i BRÅ-rapporten att den största gruppen invandare är arbetskraft från nordiska länder. Dessa utgör till antalet de flesta invandrade, men begår till och med färre brott än värdbefolkningen. Den omständighet som ändå får invandrare som helhet att vara överrepresenterade är att hitkomna från Afrika och Mellanöstern på egen hand drar upp brottsstatistiken för alla invandrare.
Även detta påtalas i BRÅ:s rapport, men utan att ange exakt hur överrepresenterade dessa invandrargrupper är.
Det var denna statistik Lars Lindström fann när han letade ”motbilder” efter IKEA-morden, en rapport från BRÅ som ger vid handen att i vart fall var femte afrikan bara under de senaste fem åren torde ha figurerat i en brottsutredning.
Lindström valde då att hitta på egna siffror, men ändå hänvisa till myndigheten. Motgift ger fler exempel på att detta blivit vanligt inom etablerad media, att presentera siffror och hänvisa till myndigheter i vetskap om att få själva kommer kontrollera påståendet.
Metod 7: Skapa sympati för gärningsmannen
”Det är inte deras fel”, sade vänsterdebattören Claes Malmberg i en paneldebatt i Kanal 5 år 2000. Detta efter att tre muslimska tonåringar jagat ikapp en kvinna i Göteborg, våldtagit henne, slängt henne i Mölndalsån och sedan gått därifrån. Gänget hade därefter ångrat sig, gått tillbaka, dragit upp den svenska kvinnan, våldtagit henne en gång till och sedan kastat henne tillbaka i ån.
Uppriktigheten har försvunnit något i retoriken sedan dess. Men försöken att skapa sympati för gärningsmännen är fortfarande en återkommande del när media hanterar ett övergrepp på svenskar.
Metro-skribenten Lisa Magnusson skrev 2012 att hon inte tyckte det var konstigt att invandrare våldtar, eftersom de varit med om så mycket hemskt. Invandrardebattören Alexandra Pascalidous påstod att hon blev gråtfärdig av filmen Play, som bygger på en verklig händelse om ett invandrargäng som under flera timmar torterar och rånar några svenska småpojkar. Detta eftersom hon grips av invandrarkillarnas svåra liv utan framtidsutsikter.
Morden på IKEA har lockat fram liknande försök att förmå svenskarna att släppa oron över övergreppen som sker mot dem, och istället oroa sig över hur förövarna mår.
Sveriges radio intervjuar personal på asylboendet som berättar att mordet bevisar vilka trauman asylsökaren har från det elände de flyr ifrån.
Aftonbladet intervjuar en av de boende på asylhemmet som berättar vilken jobbig miljö den misstänkta och alla andra asylsökare har tvingats leva i. ”Det är ett hemskt ställe, trångt och bråkigt”, säger han om vistelsen på hotellet Kalkstensgården som Migrationsverket hyrt åt asylsökarna.
Att någon av dessa metoder används för att dölja fakta eller avleda uppmärksamheten för att styra opinionen är mer regel än undantag. Gammelmedia kallar det att ”ta ansvar”. Att alla sju metoderna kommer till användning samtidigt och dessutom som på given signal hör dock till ovanligheterna och utgör därför ett illustrativt exempel på den manipulation som svensk media sysslar med.
